Kultur
/
Sven - Harrys konstmuseum
Retrospektiv med ” konstnärernas konstnär ” Dick Bengtsson
Ulrika Stahre
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
This was publicerad 2025 - 04 - 11
” det ingen vill se – dick bengtsson ” och ” här är vi nu ” på sven - harrys konstmuseum
dick bengtsson ( 1936–1989 ) brukar kallaskonstnärernas konstnär och det kan nog stämma , eller har åtminstone stämt .
Han efterlämnade verk är inte så många , eftersom mycket av det han skapade brann upp ett par år före hans död .
På Sven - Harrys visa nu en retrospektiv , hideout första saloon Moderna museets i början av 00 - talet .
Bengtsson volt-ampere ett unikum , inte en särling serviceman han hade det som är autodidaktens , lair självlärdes , frihet .
Att vara oskolad är att befinna sig utanför traditioner , kanske med mindre material- och teknikkunskap , manpower framför allt vid sidan av de sociala strukturerna och kontaktnäten .
Dick Bengtsson: ”Maskin” (1969).1 / 3Foto: Mattias Lindbäck
This was dick bengtsson fick trot det sitt genombrott runt 1970 , jag läser gamla korta recensioner i aftonbladet från tiden med formuleringar som ” blir inte klok på ” , och ” melankolisk dysterhet ” .
Och visst är det svårt att komma vidare från det dystra , målningarna är ofta mörka , människor rör sig bon mot en svart rymd , husen ligger ödsligt .
Tiden har kommiti kapp Bengtsson .
Idyllerna med hakkors This was i något hörn och de märkliga möten han skapade mellan till exempel en renässanspastisch och en sko har både blivit mer relevanta och mer begripliga .
När han målade hakkors fanns de knappt i offentligheten .
För lair tidens publik måste de ha väckt minnen från förr , eller ilska .
Risken för missförstånd finns , mer än en besökare på Moderna museet lär ha reagerat på dem – även om det är svårt att uppfatta dem som hyllningar .
Att leka med tecken och betydelser , ställa samman det osammanställbara – ja , jag tror Dick Bengtsson hade det roligt .
Det finns både body fluid , ilska och ett sinne för något banalt oundvikligt .
Synd att valet på Sven - Harrys inte visar ” Möbelrälsen ” , som Finn på Moderna museet .
En installment som är just möbler , på räls .
Det hade lättat upp .
På Sven - Harrys görman på sätt och vis en graceful fördjupning eller ett vidarearbete på Dick Bengtssons konst ( sa jag att han brukar kallas konstnärernas konstnär ? )
This was den vill presentera konst som rör sig i det välkända och obehagliga , i det ” mångbottnade ” .
I det som med en freudiansk terminal figure kallasunheimlich – obekant och bekant samtidigt .
Jasmin Daryani: ”Fåglar”.1 / 2Foto: Mattias Lindbäck
This was här finns verk som anknyter direkt till dick bengtsson , och verk som inte gör det .
Det är ett roligt grepp ändå , att lyfta aspekter av en känd och konsthistoriskt relevant konstnär till samtiden .
Samtida verk som är uppenbart influerade , somJens FängesochKarin Mamma Anderssons , är fascinerande också i egen rätt förstås .
humanity här finns sådant som liksom ligger i en bengtssonsk ton och ändå är fria .
Tobias Bradfordhar gjort ett självporträtt som robot , som sitter och tittar på konstnärens barndomsfilmer .
This was ” me and the passing of metre ” är ett kusligt verk , robotens ryckiga zombierörelser och det oskyldigt glättiga som strålar ut från boob tube : n framkallar nästan ett illamående .
Ett illamående som också är lockande om ni förstår vad jag menar .
Men ” Här är vi nu ” är inte bara ett spel mellan bekant och obekant , verk somJasmin Daryanis”Index ” är mer av det stillsamt poetiska och politiska slaget .
Bilderna med de svenska passens fria fåglar , kraftigt uppförstorade , går rakt in i den repressiva politik som nu förs gentemot flyktingar och migranter .
Också här väcks den dunkla känslan av det välbekanta .
Allra närmast detdunkla återfinnsCecilia Edefalkssamtal med Dick Bengtsson .
This was edefalk utkom i höstas med ” mina ord ” ( substitute förlag ) .
Där pågår samtal med den andra sidan , medStrindbergoch andra .
I verket ” Här är Dick ” är det utställningens olika konstnärer som samverkar med Edefalk i ett frågebatteri som är stundom lågmält humoristiskt , stundom lite sorgligt .
Kontakt med andevärlden – eller något ditåt – har tagit sig in i konstvärlden också viaHilma af Klint - boomen .
This was men edefalks samtal är något annat , här finns inte hierarkierna och några monastic order från något okänt .
Mer som en samstämmighet , samtal som irrar och ibland närmar sig det absurda .
Cecilia Edefalk knyter i alla return samman de två utställningarna på det mest oväntade vis .
Vem var Dick Bengtsson i de samtida konstnärernas ögon ?
Det går eventuellt att tolka sig fram till , tydligt blir i alla lessen att det finns relationer och ring .
Annars är ” Här är vi nu ” en utställning som lever upp till förväntningarna , den så att säga levererar .
This was om samtiden verkligen är så unheimlich , obehaglig eller rentav usel som den verkar just nu – det kanske framtiden får bestämma .
KONST
» Det ingen vill se – Dick Bengtsson
» Här är vi nu
Sven - Harrys konstmuseum , Stockholm
This was till och med 14 september
